Har en bekännelse....

Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu, men något fattas.

Trots att jag är så mål medveten nu och gör det jag absolut älskar och har min familj nära mig, friska, så kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer och vad som varit. Blickar tillbaka då och då och undrar vart mitt sunda förnuft var då? Hur mycket man vuxit som person. Men det är något som fattas. En pusselbit jag inte hittat än....Har väll mina aningar om vad det kan vara...måste dock bara hitta modet I guess...
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0