Till dig! <3
"jag vet att just nu spelar det ingen roll vad jag säger, inget jag säger kan hjälpa dig. Jag önskar jag kunde sitta brevid dig nu o få va din slagpåse, låta oss gråta ut tillsammans för att sen få hålla om dig och säga hur mkt jag älskar dig,hur mkt jag uppskattar dig, hur mkt jag förstår dig! Hur jag som en av alla dem som säger du är stark och menar det helhjärtat. DU är stark! Du som jag har upplevt mer smärta och sorg än många andra runt om oss, men endå alltid lyckats ställa oss upp igen.
jag önskar jag kunde ge dig mer än min famn
jag önskar ibland jag kunde ta din smärta ifrån dig så vi skulle va 1 ist för 2 med sorg
men jag kan inte, och det gör ont
jag känner när du mår dåligt
jag känner när du är lessen
när du är arg
när du är glad,
men ja kan inte ta dem kännslorna ifrån dig och de gör ont för ja vill inte du ska känna så här längre jag vet hur de är när hjärnan känns som att den kommer explodera me alla tankar o minnen, när man tar kudden på natten och trycker den mot ansiktet för att kunna skricka och gråter så ingen annan hör.
Jag önskar verkligen du inte hade kännt så, det enda jag kan ge dig är en dag, en dag i taget."
För att kunna gå vidare måste man ibland själv kunna förlåta det man tidigare gjort, kunna släppa taget om vissa objekt/ personer man håller kärt för att verkligen kunna börja om från början igen.
Bryta mönstret genom att ta en ny väg, se varningssignalerna tidigare. Eller bara våga ta steget och släppa in någon innan det nästan är försent. Ja, det är mkt man kunde gjort, bör göra, ska göra, frågan är bara vad är det man igentligen vill göra? Kanske dem vägarna som finns inte är till för dig? DU kanske ska bygga din egen väg med hjälp av dem du känner stöd och trygghet från, inte längre se tillbaka och bara fortsätta gå...fast den här gången din egen väg. Men bara den här gången går jag bakom dig.
Den här gången håller jag din hand genom den nya gropiga vägen, hela biten, tills du är framme....
