Tankar...
Jag borde sova, ja det borde jag. Men kommer jag kunna? Har just nu tusen tankar som rullar runt i mitt huvud, varför kan jag inte bara släppa vissa saker? Under dagens konversationer hemma hos syster min dök min dalmatin upp... helt oväntat. Var verkligen inte bered på det. Det kom som en smäll och nu kan jag inte ruska av mig det. Som jag tidigare sagt så ångrar jag inget...men kan inte låta bli att tänka OM, så vad gör man?
Det handlade inte om att min bästa vän kom upp igentligen,tvärtom jag är glad att han fortfarande finns kvar i människors tankar, men jag började tänka på det förflutna som fortfarande tillhör min nutid.
Här inne hos mig...
"Hur länge tänkte du stanna här?
Du har ju inte nån plats för mig, vad jag ser
Ändå låste du in dig här
Och nyckeln syns inte till nått mer..
Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång"
